Katten o GW´s Reseskildringar

2019-07-16

Vi startade vår resa i Lefkas när vi lämnade Fragancia för allra sista gången. Nikos tog oss till flygplatsen och där väntade en hyrbil från Hertz på oss. Redan på morgonen hopade sig mörka moln på himlen, vilket är perfekt när man ska städa ur en båt. Vi var tidiga till flygplatsen, men det gav oss lite tid att plocka ihop våra saker och se till att pass och allt annat var med. Efter någon timme satt vi en ny liten Renault och började vår färd mot Patras. Vid det här laget hade det börjat regna, ganska rejält också. Vi körde mot Vonitsa. En stad vi har besökt och seglat förbi många gånger. Regnet tilltog allt mer och snart började det åska och blixtra. Stundtals gick det väldigt långsamt på grund av allt regnande. Vi kröp fram utefter bukten som vi seglat i så många gånger och så småningom åkte vi genom Amfilochia. Staden som vi besökte med båten förra året. Vi låg för ankare utanför, men kom aldrig in för att det regnade och åskade hela kvällen. Nu passerar vi med bil och konstaterade krasst att det ”alltid regnar och åskar i Amfilochia”. Så småningom lämnade vi småvägarna och kom ut på en stor motorväg. Regnet avtog när vi närmade oss Korintkanalen och målet för dagen, Patras. Det är Katarina som lagt ut resrutten och bokat hotell första natten men inte tagit reda så mycket om själva staden. Nu uppmanade Göran henne att googla på staden. Det visade sig att vi är på väg till Greklands tredje största stad som är regionhuvudstaden för västra Grekland. Det finns över 170 000 invånare i Patras, vilket är ungefär i storlek med Uppsala. Längs vägen fanns några vägtullar och framförallt när vi kom fram till en mycket mäktig bro som skulle ta oss från fastlandet till Peloponnesos (som är en halvö) fick vi punga ut med en del euro för att komma vidare. Väl inne i Patras blev vi varse vilken stor stad vi befann oss i. Dessutom enkelriktat överallt, men Google maps är ändå hyfsat pålitlig. Vi har lärt oss hur man parkerar i Grekland. Man stannar helt enkelt bilen där man är och slår på varningsblinkers – Klappat och klart. Katarina hittade hotellet och checkade in. Sedan kom nästa lilla utmaning att försöka hitta till gratisparkeringen vid hamnen. Det tog en stund av omvägar fram och tillbaka, men till sist hittade vi en bra parkering som inte låg allt för långt från hotellet. Rummet var helt okey, men sängen var väldigt hård. Vi duschade av oss resdammet, bytte om och gick ut för att få lite middag i oss. Vi tog en närliggande restaurang eftersom det var ganska sent vid det här laget. Det blev pasta som sköljdes ner med lite rödvin. Sedan tog vi en promenad längs med gågatorna. Överallt fanns små barer och caféer med människor som språkade. Vi letade reda på en supermarket och köpte lite tandkräm och choklad innan det var dags att gå tillbaka till hotellet och komma till sängs. Vi har sett alldeles för lite av Patras för att kunna uttala oss så mycket, men det skulle vara spännande att komma tillbaka och kanske spendera några dagar här så man fick lite bättre uppfattning. 

2019-07-17

Vi steg upp ganska tidigt och gick ner till matsalen för att äta frukost. Det satt bara ett par vid ett bord i den i övrigt tomma matsalen. Vi gick fram för att ta för oss av buffén och nickade lite mot paret. Vi blev ganska snopna när de pratade med varandra och vi hörde att de var svenskar. Vi är, som tidigare nämnts, i Greklands tredje största stad som INTE är en turiststad och definitivt inte en charterort. Här bor vi på ett litet centralt beläget hotell och i matsalen är det 100 % svenskar som ska inta sin frukost. Vad är oddsen för att det ska hända? Det visade sig att de skulle med en färja till Italien för sedan åka tåg tillbaka till Sverige. De hade varit borta i tre veckor och bl.a. varit till Naxos (med färja från Athen) där mannens dotter gifte sig med en grek och nu var de på väg hem. Efter frukosten packade vi ihop oss, lämnade hotellet, hoppade in i bilen och planerade dagens resrutt. Kvällen innan hade vi bestämt oss för att ta oss till Kalamata som ligger cirka två timmars bilfärd från Patras och Katarina bokade ett hotellrum strax utanför centrum av stan. Vi gav oss av efter kusten där stränderna avlöste varandra. Snart åkte vi mer in i landet eftersom vi tänkte oss en avstickare till den antika staden Messini som ska vara ovanligt välbevarad och Katarina är rätt förtjust i historia och museum och Göran, som den gode make han är, snällt följer med och ibland tycker att det är ganska spännande han också. När vi bara hade några mil kvar till Messini så fick Katarina syn på en skylt mot det antika Olympia. Fram med google och snabbt ändra planerna. Det är självklart att vi måste besöka det antika Olympia där man bland annat tänder elden inför varje OS. Vi kom fram till den lilla pittoreska staden och så småningom fram till museet och utgrävningarna. Det blev tre spännande timmar när vi besökte ett museum över de olympiska spelen, ett arkeologiskt museum och avslutningsvis själva utgrävningarna. Det var oerhört fascinerande och det finns hur mycket som helst att berätta om detta ställe. I över 1100 år pågick spelen vart fjärde år utan avbrott fram till 300-talet efter kristus när dåvarande kejsaren förbjöd spelen eftersom de var till för att ära Zeus och nu var ju världen kristnad. Väldigt intressant och det var inte utan att det gick rysningar läns ryggraden när man gick omkring bland lämningarna och tänkte på allt som föregåtts här för över 2000 år sedan. När vi kände oss klara tog vi bilen ner till byn och åt lunch på en liten mysig taverna innan det var dags att fortsätta färden. Peloponnesos är vackert och det är roligt att se hur landskapet utvecklas utanför bilfönstret. Det är grönt och böljande med berg och olivodlingar och små pittoreska byar. Så småningom närmade vi oss havet igen och såg ner på Kalamata från den ringlande bergsvägen som vi kom. Det var ett litet enkelt hotell med pool – hotell Fotini. Rummet kallades studio och var ganska stort med ett litet pentry, köksbord och en balkong ut mot havet. Tyvärr stank rummet av gammal inpyrd cigarettrök och var inte så väldigt fräscht, men det dög. Vi satte oss på balkongen en stund. Göran tog en whiskey och Katarina skrev den sista dagen i loggboken. Sedan gick vi ner till poolen och tog ett dopp. Till att börja med var det bara vi där, men sedan kom en grek och satte sig vid ett bord. När vi torkat lite så gick vi tillbaka till rummet och gjorde oss i ordning. Vi tog ett glas vin och lite whiskey innan vi gick ut för att äta middag. Vi bestämde oss för att lämna kvar telefonerna på hotellrummet så att de kunde laddas och vi kunde umgås. Vi hade tittat ut en restaurang som vi trodde skulle bli bra och promenerade iväg längs hamnpromenaden. Det visade sig att det inte var så smart att inte ta med telefonerna när man är på en helt främmande plats och inte hittar. Vi behövde komma åt en bankomat och ta ut pengar så vi gick och gick och gick. Till slut frågade Katarina på en supermarket och kvinnan upplyste henne om att det var ungefär 10 minuters promenad till. Då gav vi upp. Vi det här laget hade vi promenerat i ungefär 30 minuter och ingen av oss hade rätt skor för en promenad. Vi gick tillbaka för att leta rätt på restaurangen vi skulle äta på, men den fanns inte. Vi var nästan tillbaka vid vårt hotell igen när vi till slut gav upp och gick in på första bästa restaurang. Det var ett trevligt ställe, men klockan var nu 22.00 så Katarina nöjde sig med två förrätter och Göran tog en pizza. Det visade sig att förrätterna var rätt stora för att vara förrätter och pizzan var rätt stor för att vara pizza. Lagom när vi skulle börja äta så satte de igång med livemusik, grekisk livemusik. En kvinna och en man, som dessutom spelade piano, sjöng och en tredje man spelade bouzouki. Det tog inte lång tid innan flera av de grekiska kvinnorna på restaurangen var uppe och dansade. Det var rätt trevligt och härlig stämning med musiken och de glada grekerna som dansade och skrattade. Som vanligt när man är i Grekland var barnen med och sprang runt och lekte. Vid 23.30 gav de två trötta svenskarna upp och gav sig tillbaka till hotellet. Efter en liten njutningsfull stund på balkongen var det dags att krypa till sängs efter en lång, men mycket bra dag. 

2019-07-18

Vi sov ut och gick sedan ner och åt frukost. Lite ovanligt att bli serverad en frukostbricka, men det blev vi. Lite toast, rostat bröd, juice, ost och marmelad samt kaffe och ett mörkgrönt ägg (Göran tog en tugga och sedan blev det inte mer ätet av några ägg). Sedan packade vi ihop våra saker och gav oss av. Innan vi fortsatte vår färd skulle vi in till Kalamata och ta ut pengar eftersom vi misslyckades med det igår. Dessutom var det trevligt att komma lite längre in i centrum och få en uppfattning av stan. När vi väl fått tag på en bankomat och fått ut lite mer kontanter styrde vi kosan söderut längs kusten uppför vindlande bergsvägar med magnifik utsikt över bukten och Kalamata. Vägen gick högre och högre. Katarina tyckte nästan det var lite otäckt med den smala, snirkliga vägen där man knappt fick plats att mötas. Så småningom började den krokiga vägen leta sig nerför berget. Efter någon timme var vi framme vid den lilla kuststaden Stoupa. Den har nyligen upptäckts av framförallt brittiska turister och det märktes. Efter lite knixande och tre turer runt samma gata lyckades vi hitta en parkering. Vi tog med badkläder och gick ner till stranden och fick oss ett dopp i Medelhavet – Vem vet när vi får nästa möjlighet till det. Det var skönt i vattnet och vi låg i en bra stund. Sedan duschade vi av oss och torkade i solen innan det var dags att byta om och leta rätt på en taverna för lunch. Vi hittade ett mysigt ställe längs strandpromenaden och beställde in hamburgare och sallad. Sedan var det dags att ge sig av igen. Stoupa var, i och för sig, trevligt men lite för mycket turister och exploaterat för att kännas riktigt bra. Vi fortsatte söderut och nu var det nya berg vi skulle uppför. Fantastiska vyer som öppnade sig för oss och vi stannade och tog flera kort. Till slut kom vi upp till en synnerligen vacker liten bergsby Thalamos. Vackra stenhus och gatsten istället för asfalt. Ett litet torg hann vi passera innan vi var ute ur byn igen. Efter några mil kom nästa lilla by, lika vacker den. Senare fick vi veta att dessa byar med sin speciella arkitektur bara finns här på halvön Mani, på södra Peloponnesos. Den mest kända heter Vathia och ligger långt ut på udden högt upp på en klippa. Så småningom började klättringen nerför berget igen och en fantastisk pittoresk liten by precis vid vattnet uppenbarade sig framför oss. Det var byn Limeni som även den bestod av samma speciella stenhus som byarna uppe i bergen. Det är fascinerande hur stor skillnad det kan vara mellan byar som bara ligga några mil från varandra. När vi åkte till Kalamata igår så slogs vi av att byarna såg lite skabbiga ut och överallt var det överfulla soptunnor, men här på halvön Mani ser det helt annorlunda ut. Det är mycket renare och helt annan arkitektur. Vid 17-tiden var vi framme i staden Gythio där vi bokat in oss för natt nummer tre på vår miniroadtrip. Det var ett litet hotell mitt i stan, Pantheon city hotell. Det var ett väldigt trevligt hotell med fräscht rum och balkong ut över strandpromenaden och havet. Vi hängde på rummet, skrev lite om vår resa och tog lite vin på balkongen. Sedan bytte vi om och gick till restaurangen som vi siktat in oss på. Sagas fiskrestaurang som fått väldigt fina omdömen i TripAdvisor. Vi blev väl omhändertagna av uppmärksamma kypare och beställde in en saganaki till förrätt, varsin portion red snapper till varmrätt och ett utsökt Chardonnayvin att skölja ner det hela med. Som vanligt fick vi först in bröd och olivolja samt lite oliver. Det var nog de mest välsmakande oliver vi ätit och olivoljan var fantastisk. Görans tallrik var helt indränkt i olivolja och Katarina var helt säker på att skulle börja slicka tallriken när som helst när vi fick in vår varmrätt. Kyparna på restaurangen var fascinerande uppmärksamma och väldigt noggranna. De log diskret åt Görans vanliga skämt, men drog sig snabbt undan. Fisken var makalöst god (även den fick sig en dusch av olivolja) med endast rödbetor och ångade grönsaker som tillbehör. Det var en makalös måltid. Restaurangen bjöd på någon sorts kaka till efterrätt med glass och konserverade persikobitar som smakade kanel. Mätta och belåtna bad vi om notan och pratade en stund med ägaren. En mycket trevlig man som skyndande in och hämtade en flaska olivolja åt oss, från sin egen odling. Jo då, det var samma som vi precis ätit. Mycket nöjda med dagen och kvällen tog vi en långsam promenad tillbaka till hotellet. Vi satt en stund på balkongen och njöt av utsikten och en fantastisk fullmåne innan vi kröp till sängs och somnade snabbt.

2019-07-19

Efter mycket om och men bestämde vi oss för att äta frukost på hotellet. Sedan packade vi ihop och gav oss iväg inåt mot landet. Efter någon timme var vi framme i Sparta och lyckades hitta en parkering. Det var inte någon särskilt charmig stad. Vi letade oss fram till ett litet arkeologiskt museum, men det blev lite av en besvikelse. Det kostade bara 2 euro och bestod av enda tre små salar och ytterst knapphändig information på engelska. Vi beundrade en staty av kung Leonidas (ni vet han som tog med sig 300 spartaner till slaget vid Thermophyle och höll ut i tre dygn mot Xerxes I armé som bestod av 500 000 soldater. Till slut blev spartanerna förrådda och alla 300 dödade). Efter besöket tog vi oss till en butik som sålde olivolja från lokala producenter. Där fick vi provsmaka flera sorter och även en sorts ganska svag liköraktig dryck som bl.a. bestod av honung – Mycket god. Vi fick provsmaka flera sorters olivolja och även dricka lite av en väldigt fin sort som dessutom ansågs vara extra nyttig. Det var lite kul, som värsta vinprovningen. Naturligtvis fick vi med oss alldeles för många flaskor. Efter det besöket åkte vi vidare mot Tripolis. Katarina såg längtande på avfarten mot det antika Mykene, men det är väl bra att vi har kvar saker att göra när vi kommer tillbaka. Strax utanför Tripolis stannade vi och åt lunch vid en grekisk vägkrog. Det blev några souvlakis, lite grekisk sallad och pommes frites. Ganska gott. Sedan fortsatte vi norrut mot Korinth. När vi kom fram åkte vi till inloppet till Korintkanalen. Inte på östra sidan som man brukar se rätt häftiga bilder från med höga klippor som stupar ner mot ett azurblått hav. Vi åkte till den västra sidan. Det var en liten ynklig bro som gick över till fastlandet. Det fanns också utgrävningar som vi inte riktigt begrep oss på. Senare fick vi veta att det var rester av en väg som byggdes på 500-talet f.kr där korinterna forslade fartyg och/eller last från fartyg för att det var enklare än att åka runt hela Peloponnesos. När vi stod där märkte vi att bommarna gick ner och ett fartyg var på väg mot kanalen. Vi blev mycket förvånade när det visade sig att bron varken öppnade sig eller svängde. Den sjönk helt enkelt ner i vattnet! Efter några minuter var den så pass långt ner i vattnet att fartyget kunde passera. Det gick några minuter och sedan kom bron upp ur vattnet igen. Mycket märkligt. Vi hoppade in i bilen igen och letade rätt på hotellet. Det var ett litet udda val av hotell. Det låg mitt i ingenstans och man fick köra in genom några portar. Vi körde genom en stor trädgård med pool och utomhusmöbler innan vi kom fram till en låg byggnad med en parkering. Vi blev lite häpna när vi upptäckte en skylt på en av parkeringsplatserna där det stod: ”Katarina Viberg Hedman – Welcome”. Det var ett trevligt och gemytligt hotell. Vårt rum var väldigt speciellt med blå lampor över dubbelsängen. Det var fräscht och behagligt. Vi bytte om och gick bort till poolen där vi lade oss i solstolen en stund och läste innan vi tog ett dopp i poolen. Det var några få familjer där och väldigt lugnt och behagligt bortsett från extremt dålig musik som dunkade ut över poolområdet på alldeles för hög volym. Till slut flyttade vi på oss och satte oss i trädgården istället där vi tog en öl och slappade en stund innan det blev dags för ett sista dopp och en dusch. På kvällen fick det bli middag på hotellet. Den glade hotellägaren och hans fru lagade även maten. Vi tog varsin kycklingfilé med en konstig sås, tzatziki, grekisk sallad och pommes frites. Något torr kyckling och framförallt alldeles för mycket. Vi åt så gott det gick tills vi inte fick ner en bit till och fick ändå lämna en hel del. Mycket mätta och trötta drog vi oss tillbaka och somnade direkt. 

2019-07-20

Vi steg upp rätt tidigt efter en ovanligt god natts sömn i en ovanligt skön säng, och bestämde oss för att inte äta frukost på hotellet. Istället gick vi igenom vår packning ordentligt så att vi skulle få med allt på planet. Vi checkade ut och den trevlige hotellägaren gav Katarina tydliga instruktioner om vad vi kunde ägna sig åt under dagen eftersom planet gick sent på kvällen. En del av det han sa tog vi till oss. Vi åkte upp mot det antika Korinth och hamnade i en mysig liten by där vi åt en enkel frukost med fantastisk utsikt. Sedan tog Katarina en tur i museet och utgrävningarna av Korinth. Det var väldigt spännande och inga problem att slå ihjäl drygt två timmar. Bl.a. så var det en särskilt utställning om två tvillingstatyer som hittats hos smugglare. När polisen upptäckte det hela så fick smugglarna visa var de hittat fynden. Det visade sig att de hittat delar av ett stort gravfält från cirka 600 f.kr. och statyerna låg ovanpå två gravar. De var nästan helt intakta. Göran som fått nog av museer tog en tur i den lilla staden och tog en kopp kaffe på ett av caféerna medan han väntade. På väg till bilen blev han uppsprungen av ett väldigt troende par som upptäckte att han tappat sitt glasögonfodral. De hamnade i samspråk om Gud och Jesus och lite annat. Så småningom var Katarina klar och vi rullade vidare längs med kusten mot Patras igen. Efter ett par timmar rullade vi över den magnifika bron och var tillbaka på fastlandet och satte kurs mot Preveza och flygplatsen. Vi hade väldigt gott om tid så vi tog en liten avstickare till Mongonissi för att äta lunch. Det är en stad som ligger vid en havsbukt där mycket av marken består av träsk. Vi åt en mycket god lunch på en restaurang med utsikt över hamnen och vattnet. Sedan var det dags att rulla vidare igen. Strax efter 18.00 rullade vi in på flygplatsen med fulltankad bil. Lämnade ifrån oss den till den trevliga tjejen på Hertz och satte oss att vänta in flyget som skulle ta oss tillbaka till Sverige igen. 

Vi har haft fyra fantastiska dagar på Peloponnesos och hunnit med massor. Ändå har vi så mycket kvar att upptäcka och uppleva här. Vi kommer definitivt att återvända.