Lefkas 30 juni 2018
Så var vi här igen, 6:e säsongen med Fragancia. Vi kom som vanligt med flyget som landade kl. 21.00 grekisk tid. Nikos lämnade av oss vid piren och där låg hon, längst bort jäms med piren. Allt är som vanligt. Efter att ha packat upp allt, bäddad och spanat vad som är kvarlämnat i kylskåpet, tog vi en promenad upp till torget. Där var livat och glatt som alltid på lördagskvällarna. Det blev ett par glas vin på en uteservering med lite tilltugg och studera folkvimlet. Det är fascinerande att se alla grekiska familjer och alla barn som obekymrat springer runt och leker på torget fast klockan är över midnatt. Barnen orkade mer än två reströtta svenskar och snart var vi tillbaka på Fragancia igen för att krypa till kojs.
Besättning: Göran Wiberg, Katarina Wiberg Hedman
NM: 0
Preveza 2018-07-01
Vi sov ut, det är ju ändå semester och vaknade av ihärdiga knackningar på skrovet. Det var en besättningsmedlem från den besättning som lämnade igår kväll som kom för att hämta upp kvarglömda attiraljer. Däribland ett par supersnygga Ray-ban som satt som en smäck på Katarina. Kanske årets semesterpresent? Sedan blev det frukost som bestod av kaffe, fröknäcke med ost och ljuvligt söta persikor. Vi skrev en kort inköpslista innan vi gick iväg för att ta ut pengar och proviantera. Vi bestämde oss för att inte handla så mycket utan istället ge oss iväg norrut och handla det mesta i Preveza. Väl tillbaka i båten blev det lite fixande. Bland annat har kapten Göran förtjänstfullt – och med ovanligt få svordomar – monterat en ny omvandlare så att vi kan ladda datorer, paddor och telefoner. Strax före 14.00 kom vi iväg helt inställda på att gå för motor hela vägen upp till Preveza. Gissa om vi blev snopna och väldigt positivt överraskade när det blåste sydvästliga vindar upp mot 6-7 m/s när vi väl var ute på andra sidan bron. Vi hissa segel och kunde segla hela vägen upp till Preveza och en bra bit in i farleden. Vi släppte ankaret i en vik norr om staden och åt en sen lunch bestående av grekisk sallad och fetaostomelett som sköljdes ner med rödvin. Sedan var det bara att äntra gummibåten och ge sig in mot land. Efter en del irrande så hittade vi till slut ett ganska stort supermarket som är stängt på söndagar. Nåväl, dagens motionspass var avklarat. Väl tillbaka på Fragancia tog Katarina ett dopp innan det var dags för en drink i sittbrunn och lite chips. Vi tog gummibåten in till stan och hittade en väldigt mysig taverna med en ägare som ”talade” svenska, men inte verkade förstå ett ord av det vi sa. Där åt vi en fantastisk god middag bestående av grillad fetaost med honung, räkor kokta i tomatsås och en ljuvlig grönsallad med massor av olivolja på. Allt avslutades med en söt och god vattenmelon. Vi kom i samspråk med några tyskar som tipsade om en del bra ställen på Korfu dit vi tänkt ta oss om ett par dagar. Vattnet var alldeles stilla och natten stjärnklar när vi till slut puttrade hem i lilla gummibåten. Vi satt och njöt av kvällen en stund i sittbrunn innan det till slut var dags att sova.
Besättning: Katarina Viberg Hedman, Göran Viberg
Distans: 9,5 NM
Mongonissi 2018-07-02
Vi steg upp tidigt och gav oss iväg in till butiken som vi hittade igår. Den var välsorterad och personalen var väldigt trevliga – En ”gåva” i form av en flaska rödvin uppskattades och bidrog till bedömningen, åtminstone än så länge eftersom vi inte smakat vinet än – så nu har vi proviant för minst en vecka. Väl ombord på Fragancia så plockade vi undan ganska snabbt och gav oss iväg. Vi satte kursen mot Paxos och Mongonissi. Havet låg spegelblankt och inte så mycket som en vindpust så det blev motorgång hela vägen. Vi fixade frukost under färden. Av någon anledning smakar allt extra mycket när man äter till sjöss, så frukosten var osedvanligt god även om det handlade om fröknäcke, yoghurt med persika, långfranska med ost och salami samt kaffe. Vi var framme i Mongonissi strax före 15.00. Det var gott om utrymme i bukten och vi släppte ankaret och lade oss på svaj. Vi gjorde lunch som påminde om gårdagens lunch med sallad och omelett innan vi tog ett välbehövligt och härligt dopp. Allt som eftermiddagen gick över till kväll så kom fler och fler båtar in och till sist blev det riktigt trångt, men inga incidenter och alla fick trots allt plats. Vi fixade lite och tog hand om disken. Vi bestämde oss för att stanna ombord och kapten Göran fixade en god köttfärsgryta med ris och sallad. Vi blev kvar i sittbrunn och njöt av kvällen innan vi gick och lade oss ganska tidigt. Det har varit en lång dag och vi har varit ombord på båten hela tiden.
Besättning: Katarina Viberg Hedman, Göran Viberg
Distans: 30,9 NM
Parga 2018-07-03
Vi sov ut, men vår vana trogen så gjorde vi bara kaffevatten och gav oss sedan iväg mot Parga. Vi gjorde några tafatta försök att segla, men det var allt för dålig vind så vi gav upp och gick för motor hela vägen. Frukost till sjöss som smakade magnifikt, trots sin enkelhet – yoghurt, frukt, fröknäcke, salami, ost, formfranska och kaffe. Väl framme i Parga var det gott om plats, vilket inte var så konstigt eftersom vi var ganska tidiga. Vi släppte ankaret och lade oss på svaj i viken. Katarina tog ett dopp och sedan blev det lite tid för att diska, skriva loggbok och slappa i sittbrunn. Idag spelar Sverige åttondelsfinal mot Schweiz och vi siktade in oss på en taverna på stranden för att se matchen. I god tid innan avspark tog vi gummibåten till stranden och promenerade bort till tavernan. Vi hade tur som var tidiga, för flera bord var reserverade framför tv:n. Snart började allt fler svenskar att strömma till och när matchen väl började var det säkert ett 30-tal svenska turister som samlats i den lilla restaurangen. Vi intog en tidig middag till matchen och sköljde ner maten med vin och öl. Det blev spännande värre som ni alla vet och allmänt jubel när domaren till slut blåste av matchen och Sverige hade vunnit med 1-0. KVARTSFINAL!! Efter matchen tog vi oss tillbaka till Fragancia avslutade kvällen framför datorn i sittbrunn för att se vilket motstånd Sverige får i kvarten. Till slut blev det England efter en rafflande match som gick till straffar. Utpumpade av all fotboll kröp vi till slut till kojs i den svala natten med mjuka dyningar som vaggade oss till sömns.
Besättning: Katarina Viberg Hedman, Göran Viberg
Distans: 11,4 NM
Preveza 2018-07-04
Natten har varit ovanligt kylig, men morgonen var varm och viken lugn. Vi ändrade våra planer och går söderut istället för norrut mot Korfu. Vi drack morgonkaffet under färd, men hoppade över frukosten idag. En dags minifasta kan inte skada så kroppen kan vila lite. Vattnet låg spegelblankt när vi stävade fram längs det grekiska fastlandet. Vi såg en delfin som lugnt och stillsamt simmade ut mot havet. Delfiner är sällsamma djur och det känns alltid som en ödmjuk ynnest att få se dem i vilt tillstånd. Efter ett par timmar blåste det upp och vi kunde hissa segel och precis som för ett par dagar sedan, segla en bra bit in i Prevezas inlopp innan vi startade motorn. Vi släppte ankaret på ungefär samma ställe som sist. Vi gjorde en sen och mycket välsmakande lunch som bestod av sallad, omelett och en burk Bullens pilsnerkorv till kapten. Mätta och belåtna vilade vi och läste ett par timmar. Katarina tog ett dopp och passade på att duscha och tvätta håret. Vid det här laget var klockan redan över åtta på kvällen och det var dags för middag – äta igen?? – Kapten Göran gjorde en fantastiskt god tortellinirätt med stekt rödlök och salami, toppat med lite honung och grädde (tack Niklas Ekholm för det goda tipset!). Kvällen avslutades i sittbrunn med frågesport som Katarina vann innan det var dags att gå och sova.
Besättning: Katarina Viberg Hedman, Göran Viberg
Distans: 29,1 NM Preveza 2018-07-05
Enligt kapten Göran finns det några tillägg som måste göras till gårdagens loggbok. Katarinas vinst var med minsta möjliga marginal och kvällen avslutades med att kapten i egen hög person tog ett nattdopp. Morgonen därpå steg vi upp ganska tidigt för att ta oss in till land. Planen var att hyra någon sorts landfordon som en bil eller vespa och ta oss runt för att se lite av landet. Det finns en del intressanta platser runt Preveza från antikens Grekland och Romarriket. Vi åt en enklare frukost och gav oss sedan iväg i gummibåten. När vi skulle lägga till i hamnbassängen riktade vi in oss på en betongramp där det borde vara ganska enkelt att ta sig i land för att sedan göra fast gummibåten vid en stor sten som låg vid sedan om rampen. Vi tog fart och kom nästan ända upp. Göran klev ur för att dra upp båten den sista lilla biten när olyckan var framme. Badtofflor av plast mot en blanksliten betongramp full med alger under vattenytan är ingen bra kombination. Han halkade rejält och slog i bakhuvudet i betongen. Katarina kom ur gummibåten kvickt, men väldigt försiktigt. Så småningom tog sig Göran till sidan av rampen och kunde vila medan Katarina fick fast båten och plockade ur väskor och soppåsar som skulle slängas. Rejäl huvudvärk och en bula i bakhuvudet var resultatet av olyckan så här långt. Vi tog oss till ett apotek och sedan till en uteservering där vi tog det lugnt någon timme. Görans huvudvärk ville inte ge med sig och planerna fick ändras. Vi tog en promenad i stan och hittade en turistinformation där vi fick med oss uppgifter om vad som kunde besökas och var vi kunde hyra fordon. Vi beslöt ändå att skjuta på utflykten till en annan gång, gå och handla och sedan ta oss tillbaka till segelbåten för att avvakta och se hur Göran mådde. Några timmar senare var han fortfarande medtagen, led av kvarstående huvudvärk och kände sig lätta illamående. Vi ligger i en vik, inte långt från stranden och alldeles i närheten finns ett sjukhus. Vi konfererade länge och väl hur vi skulle göra. Alla ni som vet något om hälso- och sjukvård, vet också att sjukhus i trakterna runt Medelhavet bör man undvika i allra möjligaste mån. Det är mycket möjligt att man blir frisk från det man lidit av när man sökt, men också ganska troligt att man får med sig något annat därifrån. Hygienen är inte den bästa. Till slut ringde vi 1177 och bad om råd. Eftersom Göran varken varit avsvimmad eller led av minnesförlust rådde de oss att avvakta i båten och ta det lugnt. Göran skulle vila, inte anstränga sig och inte dricka alkohol. Det blev med andra ord en väldigt stillsam kväll i båten. Vi ringde älskade Elias och grattade på nioårsdagen med videochatt så vi fick möjlighet att se alla söta barnbarn. Sedan fick Katarina, för ovanlighetens, skull laga middag – Varma mackor med räkstuvning och ost som sköljdes ner med Cola zero. En förträfflig måltid av hög klass. Kvällen var betydligt varmare än tidigare kvällar och när vinden lade sig blev det ett kvällsdopp för båda i besättningen innan det var dags att krypa till kojs.
Besättning: Katarina Wiberg Hedman, Göran Wiberg
Distans: 0 NM
Preveza 2017-07-06
Vi sov ut och kapten Göran konstaterade att huvudvärken var ihållande och i högsta grad levande. Vi har därför beslutat att stanna kvar i Preveza åtminstone till på söndag för vila och för att se morgondagens fotbollsmatch på någon taverna i stan. Dagen ägnades åt just vila, läsande och bad. Katarina läste ut boken ”1793” av Niklas Natt och Dag. Kan varmt rekommenderas, en mycket bra bok. Vi har också med spänning följt Simons färd på cykel mot Kebnekaise och slås av våra olika val av semester. Han har spenderat fyra dygn på cykel och tagit sig närmare 100 mil från Karlskoga i Värmland, via Dalarna, Härjedalen, Jämtland, Västerbotten och är nu i Norrbotten. Här ligger vi Ioniska havet och slappar i sittbrunnen i 30-graders värme medan han kämpar och sliter i regn och knappt 10-grader. Det känns som om vi befinner oss på varsin ände av semesterskalan. Ni kan följa hans resa här: https://www.facebook.com/P%C3%A5-Cykel-Till-Kebnekaise-2155542988013934/.
Det blev en nyttig lunch i sittbrunn bestående av sallad och omelett som sköljdes ner med vatten. Under eftermiddagen följde vi matchen mellan Uruguay och Frankrike på radion – Frankrike vidare till semifinal. På kvällen tog vi gummibåten in till land och åt middag på en taverna i hamnen och såg matchen mellan Brasilien och Belgien som slutade med att Belgien gick vidare till semifinal. Natten var ljummen och skön och avslutades med lite småprat i sittbrunn innan det var dags att sova.
Besättning: Katarina Wiberg Hedman, Göran Wiberg
Distans 0 NM
Preveza 2018-07-07
Lugn och stillsam morgon och förmiddag. Kapten fixade med datorn och Katarina skrev på boken. Lunch i båten som bestod av sallad och korv. Det blåser en hel del idag, men inne viken är det hyfsat lugnt. På eftermiddagen tog vi gummibåten till hamnen för att se fotboll. På väg till en taverna med TV så stötte vi på ett par svenskar som också skulle se matchen. Det slutade med att vi hamnade på samma bar. Marina, som bor här i Preveza och hennes kärlek Roger som flyttade ner för en månad sedan från Fagersta i Sverige. Tillsammans med skotten Ron James, ”Jess”, gjorde vi vårt bästa för att hålla stämningen uppe. Det var inte så många på baren, men några engelsmän hade också hittat dit. De blev gladare och gladare ju längre matchen höll på och vi vid svenskbordet blev allt mer nerslagna. Trist avslut på VM, men det var roligt så länge det varade och vi måste erkänna att det varade längre än vi kunde tänka oss. Oavsett hade vi en väldigt trevlig eftermiddag/kväll på baren, innan vi tackade för oss bestämde vi med Marina och Roger att ses i morgon och ge oss ut på en utflykt. Vi tog en promenad upp till affären för att kompletteringshandla innan vi tog gummibåten ut i viken. Väl tillbaka i båten hade det hunnit bli middagsdags, men ingen var särskilt hungrig så det slutade med varma mackor som sköljdes ner med lite rödvin. En stund i sittbrunn innan vi slutligen kröp till kojs.
Besättning: Katarina Wiberg Hedman, Göran Wiberg
Distans: 0 NM
Preveza 2018-07-08
Idag firar vi 18-årig bröllopsdag. Otroligt vad tiden går fort. Dagen till ära har vi gjort upp med Marina och Roger att åka för att besöka Nicopolis, ruiner efter en romersk stad som byggdes cirka 30 f.kr. Klockan 11.00 väntade de på oss utanför tivolit i Marinas bil och vi gav oss iväg. Först till ett museum som berättade om Nicopolis och Prevezas historia. Det visar sig att området runt Preveza är viktig historisk mark. Det var här Octavius – sedermera kejsar Augustus, han från Bibeln ni vet – drabbade samman med Antonius som var en av Julius Cesars generaler. Efter mordet på Julius Cesar rensade Octavius – som var Cesars adoptivson – och Antonius upp bland de som låg bakom mordet och delade sedermera romerska riket mellan sig. Octavius tog över de östra delarna av riket och Antonius de västra, inklusive Egypten. Där blev han förälskad i Cleopatra – som dessutom varit älskarinna åt Cesar och fått en son med honom. Som det brukar bli mellan stora historiska ledare så blev Octavius och Antonius osams och ett krig bröt ut mellan de två och deras arméer. Till slut möttes de två arméerna vid Preveza, på varsin sida om inloppet till sjön med Antonius och Cleopatras arméer på den södra sidan och Octavius på den norra. Avgörandet blev ett stort sjöslag som slutade med att Antonius och Cleopatra helt enkelt övergav sitt manskap och flydde till Egypten. Resten är historia som man brukar säga. Så småningom återvände Octavius till området runt Preveza och byggde en stad som kallades Nicopolis som ett monument över sin seger över Antonius och Cleopatra. Nicopolis var sedan en blomstrande stad i ungefär 700 år, innan olika folkslag intog staden i samband med romerska rikets fall. Det var väldigt spännande att åka runt och se ruinerna av staden, fantastiska mosaikgolv, rester av lyxiga villor, akvedukter, en teater och stadsmuren. När vi varit tillräckligt kulturella åkte vi ner till en fantastisk badstrand utanför Preveza. Eftersom det är söndag var det extremt mycket folk, men bara greker. Det förekommer inga andra turister än grekerna på denna flera mil långa sandstrand. Vi åt lunch i en liten bar, men bestämde oss för att skippa badet p.g.a. av alla människor och tog oss in till Preveza och stranden som låg nedanför Marinas lägenhet istället. Lite ovant att få sand mellan tårna, men skönt med ett dopp var det. Sedan fick vi skjuts tillbaka till fiskehamnen och åkte ut till Fragancia för att vila och göra oss i ordning för kvällen. Vid 18-tiden tog vi oss tillbaka igen. Vi det laget hade mörka moln tornat upp sig över bergen och åskan mullrade på avstånd. Vi var bjudna till Jess båt som låg i marinan. Lite oroligt kändes det när molnen tornade upp sig allt mer och det började blåsa ihärdigt, men lika plötsligt så drog ovädret vidare, utan att vi märkte mer av det än så, skönt. Jess båt var väldigt fin och välstädad. Vi hade en trevlig stund med många skratt innan det var dags att ta sig till restaurangen för kvällen. Marina hade bilen med sig och vi packade in oss allihop. Vi åkte tillbaka till Marinas lägenhet. Utanför huset där hon bor ligger restaurangen Mariposa med en fantastisk utsikt över havet. Det var inte många gäster där. Men fantastisk mat och trevlig service. Vi tog in några goda förrätter att dela på, marinerad lök, fetaost och fikon samt friterade ostbollar med sesamfrön. Allt väldigt gott. Alla i sällskapet, utom Katarina, tog kött till varmrätt eftersom de är kända för sitt grillade kött och är en av få restauranger i Grekland där du kan välja hur du vill ha ditt kött stekt och FÅR köttet stekt som du bett om. Till köttet serverades en sås och sötpotatispuré. Katarina tog in grillad lax med sås och potatispuré. Samtliga i sällskapet var mycket nöjda. Allt sköljdes ner med ett par flaskor vin. Det var en magisk kväll. Det är sällan man så snabbt blir god vän med främmande människor, men det kände vi verkligen att vi blev med såväl Marina och Roger som Jess. Tack snälla för att ni förgyllde vår bröllopsdag! Men kvällen slutade inte här. Efter middagen och flera timmars gemytligt samtal och mycket skratt tog Jess, Göran och Katarina en taxi tillbaka till andra änden av stan. Vi kramade om varandra och tackade för kvällen och Jess började knalla hemåt när en i Fragancias besättning tappade balansen i gummibåten och ramlade i vattnet – Vem?? Jo, kapten Göran, den stackaren. Olyckan var framme igen. När han kom upp till ytan var glasögonen och badtofflorna borta. Jess skyndande tillbaka för att hjälpa till och vi försökte leta efter glasögonen, men kunde inte hitta dem. Med lite stöd kom Göran upp ur vattnet och till slut kom vi ner i gummibåten båda två och kunde ta oss ut till Fragancia. Göran sörjde sina glasögon och hade dessutom trampat på ett antal sjöborrar och började få ont i foten. Vi tog ett nattdopp och satt i sittbrunn en stund innan vi gick och lade oss.
Besättning: Katarina Wiberg Hedman, Göran Wiberg
Distans: 0 NM.
Abelike 2018-07-09
Morgonen inleddes med att Katarina fick plocka sjöborretaggar ur Görans fötter en stund. Sedan tog vi gummibåten in till den plats som Göran blev av med glasögonen kvällen innan. Och där på botten låg dem. Det var bara för Göran att hoppa i, det var ganska grunt som tur var, och hämta upp dem. Ganska skitiga, men hela. Väl tillbaka i Fragancia plockade vi ihop, kokade vatten och gav oss iväg. Dags att lämna Preveza för den här gången. Väl ute ur farleden styrde vi söderut. Vi bestämde oss för att gå med motor hela vägen ner till Lefkas kanal för att inte missa broöppningen som är en gång i timmen. Det har blåst ganska ordentligt de senaste dagarna och dyningarna fick båten att rulla rejält och det blev bara en enklare frukost på vägen bestående av kaffe och varsin yoghurt. Vi timade broöppningen perfekt och kunde bara fortsätta ner genom kanalen. Väl ute på andra sidan fick vi fortsätta gå för motor eftersom vi hade vinden, den lilla som blåste, rakt in från fören. Vi bestämde oss för att gå till favoritviken Abelike och stanna där några dagar. Väl framme i viken hittade vi snart en bra plats att släppa ankaret och drog linor in mot land. Vi åt en sen lunch och tog det sedan lugnt i sittbrunn när eftermiddagen gick över till kväll. Kapten Göran fixade en god middag i sittbrunn – Favorit i repris – Tortellini med lök, salami, grädde och honung (Tack igen, Niklas Ekholm). En skön och väldigt mörk, men stjärnklar natt och det kändes lite grann som vi kommit hem.
Besättning: Katarina Wiberg Hedman, Göran Wiberg
Distans: 18,3 NM
Abelike 2018-07-10
Vi sov ut och Katarina ägnade en stund åt att plocka taggar ur kapten Görans fot, innan vi åt en sen frukost i sittbrunn. Sedan var det en dag fylld av nästan ingenting annat än bad, tupplur, bad igen, lunch, skrivande, diska, läsa och bad igen. På eftermiddagen blåste det upp, men vi ligger bra och har en stor båt utanför oss så vi märkte inte så mycket av det. På kvällen blev det en drink i sittbrunn innan vi tog gummibåten in till Minas taverna. Ett kärt återseende. Vi har återkommit till den här viken och ätit på Minas i sex år. Det blev fetaost till förrätt och två olika räkrätter till varmrätt som sköljdes ner med vin. Vi var tillbaka på Fragancia ganska tidigt. En lite kylig vind gjorde att det inte lockade med ett nattdopp utan det blev en kort stund i sittbrunn innan det var dags att sova. Vi hann inte mer än lägga oss så hördes en kvinna skrika från en närliggande båt. Vi for upp i sittbrunn för att försöka få klart för oss vad som hände, men lyckades inte lokalisera varifrån skriket kom, men hörde en kvinna gråta förtvivlat. Vad gör man? Det var ingen som ropade på hjälp och vi stod lite handfallna i sittbrunn och väntade. Till slut blev det lugnare, men vi hörde upprörda röster från en italiensk båt som ligger lite längre bort. En man skrek till, men efter en stund var det tyst. Inget särskilt hördes och ingen båt gav sig av. Vi vet inte vad det var som fick kvinnan skrika, men en teori vi har är att en råtta tagit sig ombord som kan ha åstadkommit stohejet. Vem skulle inte skrika högt och gråta förtvivlat om en stor grekisk råtta äntrade båten? Lugnet lade sig i viken och snart sov vi sött.
Besättning: Katarina Wiberg Hedman, Göran Wiberg
Distans: 0 NM
Abelike 2018-07-11
Ännu en lugn dag. Katarina blev klar med skrivandet. Vid lunchtid tog vi gummibåten till land dels för att tvätta lite kläder på Minas taverna och dels för att ta en promenad till Vahti. Vi lämnade in kläderna och tog itu med mördarpromenaden uppför den branta backen i 30-gradig värme, men utsikten över bukten är makalös när man väl kommit upp. Väl i Vahti gick vi till vårt vanliga ställe för en enkel lunch bestående av grillad kyckling och bacon i pitabröd. Vi köpte nya badskor åt Göran eftersom de gamla ligger på botten i Prevezas fiskehamn. Vi handlade på oss lite frukt, vatten, toapapper m.m. och gick sedan tillbaka till viken. Tvätten var inte klar så vi tog en drink på Minas och väntade. Vi åkte tillbaka till Fragancia och hängde tvätten, slappade i sittbrunn ett tag och sedan var det dags för middag i båten. Det blev tortellini… igen, eftersom det var vad som fanns i båten och vi inte orkade handla på oss för mycket att släpa från Vahti över berget till viken. Dessutom är det fortfarande en förbaskat god maträtt – Niklas har fått tillräckligt många tack vid det här laget. Maten smakade förträffligt och vi satt och småpratade i sittbrunn medan mörkret föll. Kvällarna har varit svala och det har inte blivit så många nattbad men nu blev det ett magiskt nattdopp i 25-gradigt vatten med mareld som glittrar och glimmar i det mörka vattnet och en fantastisk stjärnhimmel ovanför oss. Efter den kvällen somnade vi snabbt.
Besättning: Katarina Wiberg Hedman, Göran Wiberg
Distans 0: NM
Nidri 2018-07-12
Idag var det dags att packa ihop och ge sig iväg. På lördag får vi gäster och innan dess ska vi fixa till båten, fylla på vatten och tanka. Vi gav oss iväg på förmiddagen. Det var alldeles vindstilla och vi puttrade fram mot Lefkas, passerade Onassis ö Skorpios som var avspärrad för båttrafik som vanligt. Vi gick upp strax norr om Nidri där det finns en bensinmack. På väg in mot macken fick vi plötsligt syn på en man som simmade en bra bit bort från land. Det hade börjat blåsa något och vinden gick från land så det var troligen ganska jobbigt att simma. Vi blev lite fundersamma och frågade om han behövde hjälp, men han avböjde artigt och simmade vidare. Väl framme på macken fyllde vi tanken och passade på att fylla på vatten samtidigt, innan det var dags att ta sig ner till Nidri. Vi gick in i bukten som kallas Tranquil Bay som ligger mitt emot stan. Vi lade i ankaret och drog linor mot land. Det var dags för lunch och det blev en enkel lunch bestående av kokta ägg, pilsnerkorv till kapten och en tallrik yoghurt med frukt till Katarina. Vi fixade lite i båten, diskade och plockade undan. Sedan blev det en lugn kväll i sittbrunn innan vi tog gummibåten in till stan. Nidri är sig likt. Det låg några gigantiska båtar vid kajen och vi tog en långsam promenad i den ljumma kvällen. Vi diskuterade hur vi ska göra på lördag, om vi ska ligga kvar ute i bukten och frakta gäster med packning i gummibåten eller om vi ska försöka få en plats vid kajen. Vi kom inte fram till något, utan får fundera vidare. Middagen avåts naturligtvis hos Giorgio och Katerina på Maistrali. Ännu ett kärt återseende. Maten som bestod av saganaki och grönsallad till förrätt, lammkleftiko och kyckling med sås till varmrätt, var som vanligt god och vi fick sällskap av Giorgio när han hade möjlighet. Vi bröt upp så småningom och tog en liten promenad innan vi tog oss tillbaka till båten igen. En skön kväll, men vi var trötta och gick och lade oss ganska omgående.
Besättning: Katarina Wiberg Hedman, Göran Wiberg
Distans: 6,5 NM
Nidri 2018-07-13
Idag är det fredag den 13:e. Kanske kapten Göran bör sitta still i båten hela dagen, för säkerhets skull. Vi vill ju inte utmana ödet. Vi inledde med en sedvanlig enkel frukost. Det ska blåsa upp i eftermiddag, men vi ligger bra här. Fram mot lunch tog vi gummibåten in till stan för att handla och ta ut pengar. Vi tog en lunch på Ikaros – Där har vi spenderat många timmar på den tiden när vi ständigt jagade wifi. Det smakade bra med kall pastasallad till Katarina och BLT till Göran. Sedan tog vi oss tillbaka till Fragancia lagom till att vinden började ta i. Vi ligger som sagt bra och en bit ifrån oss låg en katamaran som i sin tur hade en liten hyrbåt utanför sig. Hyrbåtens ankare började dragga och det blev lite kaotiskt innan de till slut lyckades göra fast den vid katamaranen och vänta ut vinden. Vid 20-tiden mojnade vinden och stillheten lade sig i viken. När solen gick ner tog vi en drink i sittbrunn och kapten Göran bjöd sedan besättningen på sin smaskiga pasta carbonara som är ett måste när vi seglar. Kvällen var sval och vi var trötta så det blev en tidig kväll i säng.
På allmän begäran, eller ja åtminstone från Madeleine Agartz, så kommer här receptet på Tortellini a la Niclas:
(2 personer)
1 påse tortellini med valfri fyllning – kokas 3 minuter kortare än vad som står på påsen
Ca 150 g salami
1/2-1 rödlök
2 vitlöksklyftor (skivas)
Olivolja
Max 1 dl vispgrädde
Ca 2 msk flytande honung
Chilikrydda efter smak
Salt
Skär salamin i små bitar och hacka löken. Bryns i olivolja medan tortellinin kokar. Krydda löken med chili efter smak. När pastan är klar häll av vattnet i ett durkslag. Häll i grädde i kastrullen och häll sedan tillbaka tortellinin i kastrullen och låt småsjuda i någon minut. Häll därefter över tortellinin i ett uppläggningsfat eller skål och tillsätt den brynta löken och salamin, rör om försiktigt. Tillsätt slutligen honungen och rör om ytterligare. Klart att serveras!
Besättning: Katarina Wiberg Hedman, Göran Wiberg
Distans: 0 NM
Nidri 2018-07-14
Idag är det lördag och ikväll får vi gäster som ska vara med ombord. Enligt Windfinder ska det blåsa upp även idag, ungefär som igår. Vi beslutade oss för att ligga kvar tills det blåst klart och sedan se om det finns några lediga platser vid kaj så det blir enklare med väskor och människor. Gummibåten är lite för liten för att släpa på två stora karlar, två något mindre kvinnor och två eventuellt väldigt stora väskor. Vi städade och gjorde i ordning förpiken, plockade undan och förberedde oss för att två till ska få plats. Sedan var det dags för det personliga, ytliga ”fixet”. Kapten Göran behövde hjälp med klippning. Katarina förvarnade om att klippning kanske inte var hennes starka sida, men Göran stod på sig och i utbyte lovade han att måla Katarinas tånaglar. Resultatet blev en något besviken kapten som ansåg att håret blivit för kort och en minst lika besviken Katarina som fick ta bort det Göran målat och göra om. Till slut tyckte vi väl att vi ändå såg hyfsat anständiga ut. Vi åt lunch i båten bestående av matrester från gårdagkvällen och väntade på vinden… och väntade… och väntade, men den kom aldrig. Vid 19-tiden tog Göran gummibåten och såg att det fanns plats vid kajen i Nidri. Sagt och gjort, snabbt som en vessla slängde sig Katarina i vattnet och tog loss ena linan – Den andra hade Göran lossat när han kom tillbaka i gummibåten. Göran startade motorn, upp med ankaret och satte kurs mot hamnen. När vi kom fram backade en stor segelbåt in och en motorbåt pressa sig också, men det fanns en glugg så vi fick ner ankaret och backade snyggt och prydligt in mot kajen. Vi plockade undan och tog en snabbdusch, eftersom arbetsinsatsen totalt havererat vår personliga hygien. Sedan gick och vi och kompletteringshandlade, bland annat några vinglas till eftersom de har en förmåga att gå sönder. Sedan var det bara att vänta. Medan vi gjorde det tog vi en drink på Ikaros. När klockan var kvart över tio på kvällen så drog vi oss mot färjeläget och där kom Nikos med Tommy och Lisbeth i baksätet. Männen tog väskorna till båten med kvinnorna gick bort till Giorgio på Maistrali och fick ett bord. Det blev en sen, men mycket trevlig och god middag innan vi tog oss till båten och hälsade våra gäster välkomna med en flaska prosecco. Då var klockan nästan två på natten och det var dags att krypa till kojs.
Besättning: Katarina Wiberg Hedman, Göran Wiberg, Tommy Bagari och Lisbeth Sörman
Distans: 0,3 NM
Abelike 2018-07-15
Söndagmorgon, varmt och klibbigt. Några av besättningen hade en ihållande huvudvärk som troligen beror på värmen eftersom vi inte kan komma på någon annan faktor som skulle kunna bidra till detta tillstånd. Vi masade oss upp och åt en ganska sen frukost, diskade och gjorde oss i ordning. Därefter tog vi en promenad till en supermarket och handlade på oss ordentligt med mat för den närmaste veckan. Vi beställde hemkörning till båten och gick ner till Ikaros där vi tog lite iskaffe och öl innan vår matleverans kom. Somliga, som inte riktigt vant sig vid toaletten ombord, passade på att nyttja Ikaros WC. Väl tillbaka på båten upptäckte vi att toalettpapperet vi köpt aldrig kom med i leveransen. Tommy och Lisbeth gick iväg för att lösa det, medan Göran och Katarina plockade i ordning på Fragancia och förberedde för avfärd. Vi kom iväg efter någon timme och satte kurs mot Meganisi och Abelike. Vi tänkte att våra gäster skulle få uppleva ett av våra favoritställen. Det blåste ingenting så vi fick gå för motor hela vägen. När vi väl var framme hittade vi en utmärkt plats där vi släppte ankaret och drog linor till land. Det var väldigt varmt och skönt med ett dopp för hela besättningen när vi väl satt fast ordentligt. Det blev en sen lunch i båten bestående av grekisk sallad, bröd och omelett – Gott! Sedan var det ytterligare några timmar med sol och bad i en spegelblank vik. Vi konstaterade att det spelas final i fotbolls-VM idag och rådslog en stund innan vi beslutade oss för att ta oss i land och gå på Minas taverna för att se andra halvleken och för att så småningom äta middag. Vi satt länge och tog in några förrätter, lite vin och ouzo. Vi hade lite koll på TV:n, men framförallt blev vi uppmärksammade på att en stor flottilja skulle komma med cirka 30 personer som också skulle äta middag. Vi beställde in vår huvudrätt precis i lagom tid och fick in vår mat som bestod av två stycken kyckling-bacon souvlaki och en svärdfisksouvlaki samt ångade musslor som sköljdes ner med bl.a Mythos och vin. Innan vi lämnade Minas hann det också bli en drink, Metaxa och glass. Mätta och belåtna tog vi oss tillbaka till båten. Lisbeth och Katarina tog hand om disken och sedan var det dags för ett nattdopp i marelden under den mörka stjärnklara himlen. Behagligt avkylda kröp vi till sängs och somnade tämligen omgående.
Besättning: Katarina Wiberg Hedman, Göran Wiberg, Tommy Bagari, Lisbeth Sörman
Distans: 6 NM
Kastos 2018-07-16
Sen morgon med bad och frukost. Göran, Tommy och Lisbeth åkte in med soporna som vi glömde ta med kvällen innan och fick samtidigt möjlighet att uppsöka Minas WC. Vi plockade ihop och gjorde oss klara för avfärd. Lisbeth och Tommy gjorde lös varsin lina innan vi drog upp ankaret och gav oss av. Väl utanför Meganissi började det blåsa upp så smått och vi hissade segel. Vi kunde segla ett par timmar innan vinden mojnade när vi gått runt Kalamos hörn. Vi gav upp och startade motorn. När vi närmade oss Kastos blåste det upp igen – rak motvind. Strax utanför hamninloppet blåste det 12 m/s, men väl inne i hamnen så lugnade det ner sig. Det fanns gott om plats och vi släppte ankaret för att dra linor in till land. Katarina hoppade i vattnet och nu blev det bråttom för vinden tryckte på från sidan och vi gled ner mot en av båtarna som låg bredvid. I samma veva upptäckte vi att linan inte räckte till. Snabbt tog Göran den andra långa linan och skarvade eftersom vi behövde få båten på plats. Katarina simmade in och gjorde fast båten och Göran sträckte snabbt upp linan så vi gled bort från den andra båten. I nästa sekund släppte knuten där Göran skarvat och Fragancia gled iväg igen. Fanns inte så mycket annat för Katarina att göra än att simma ut en bit i viken och trampa vatten och iaktta hur kapten Göran snabbt fick åka ut en bit igen, för att på nytt försöka backa samtidigt som han försökte instruera våra stackars gäster om vad de skulle göra. De gjorde så gott de kunde, men såg väl i ärlighetens namn mest förvirrade ut. Till slut, efter lite åkande fram och tillbaka lyckades Katarina få ihop de två linorna igen – Denna gång med lite rejälare knopar som håller bättre. Göran gjorde ytterligare att försök att dra båten närmare land och denna gång gick det bra. Men det var rätt uppenbart att vi behövde ytterligare en lina för att hålla båten stadigt på plats. Båda de långa flytlinorna satt fast med varandra. Vi fick upp en längre tamp som vi använde och skarva med istället, så vi kunde ta den långa flytlinan till andra sidan av aktern. Då kom nästa krångel – Gummibåten – den envisades med att fastna och trassla in sig i linan så att Katarina inte kom någonstans. Till tog Göran loss gummibåten för att flytta på den. Katarina kunde simma in och göra fast nästa lina. När Fragancia till slut satt fast kunde Katarina i lugn och ro simma tillbaka. Plötsligt ser hon hur Lisbeth kastar sig i vattnet och frenetiskt börjar simma – Hmm. ”Hon måste varit väldigt varm som har så bråttom i vattnet”, tänkte Katarina när hon plötsligt inser att vi inte längre har någon gummibåt. Den var på väg ut till havs. Det var därför Lisbeth hoppade i. Till slut fick hon hjälp av några i annan gummibåt som hejdade vår och gav den till Lisbeth – Äntligen fick vi lite lugn och ro när BÅDA båtarna var väl förankrade. Vi tog det lugnt i sittbrunn en stund och kunde nu skratta gott åt vår något kaosartade tilläggning. Sedan rodde vi i land och åt lunch på Belos som bestod av en grekisk sallad och ett antal goda förrätter som vi delade på. Det var väldigt gott. Sedan gick vi upp till kvarnen som ligger på sluttningen med en fantastisk utsikt över havet. Där satt vi och njöt i skuggan till behaglig musik i bakgrunden och en svalkande drink. Vi strosade runt en stund till och kikade lite i souvenirbutiken innan vi tog oss tillbaka till båten. Vi slappade och badade en stund och tog det lugnt tills solen var på väg ner. Då fixade kapten Göran sin (eller snarare Niklas) berömda Tortellini. När mörkret fallit tog vi oss in till land igen och gick upp till Alex och Elena på E.las bar. Ännu ett kärt återseende och kapten Göran kunde nöjt konstatera att Alex hade Åstadens poporkester t-shirt på sig och dessutom kunde vi efter en stund höra Görans stämma i ”Gå din väg” strömma ur högtalarna. Vi hade mycket trevligt som vanligt. Vi samtalade med en engelsman och en Nya Zeeländare som hade sin båt på svaj utanför hamnen där också deras fruar och söner befann sig. Många skratt och flera drinkar senare tog vi oss tillbaka till Fragancia. Vi satt en liten stund i sittbrunn innan vi gick och lade oss och somnade omgående.
Besättning: Katarina Wiberg Hedman, Göran Wiberg, Tommy Bagare, Lisbeth Sörman
Distans: 15 NM
Nidri 2018-07-17
Vi vaknade rätt sent och hade lite besvär med att få upp kapten Göran. Tommy och Lisbeth inledde med ett bad och till slut hade vi Göran i sittbrunn och tog gummibåten in till land. Vi gick upp till kvarnen för en lite lyxigare frukost med den fantastiska utsikten. Det smakade ypperligt. Somliga i besättningen nyttjade toaletterna innan vi tog oss tillbaka till Fragancia. Lisbeth och Katarina tog gummibåten till land och gjorde loss linorna. Vi drog upp ankaret och gav oss iväg igen. Katarina var i akut behov av ett apotek och dessutom skulle det blåsa upp så ursprungsplanen att gå till Sivota ändrades och vi satte kurs mot Nidri istället. Tre timmar senare släppte vi ankaret i Tranquil Bay. Vi tog gummibåten i land så Katarina kunde handla, tog en öl på Ikaros och tog det lugnt en stund. Sedan tog vi en promenad så Lisbeth och Tommy fick se lite av Nidri innan vi åt lunch på en av tavernorna i hamnen. Det blev en rejäl och ganska sen lunch/middag som bestod av fantastiska goda förrätter som ugnsgratinerad aubergine, ostkroketter med sesam och honung, chilikryddad fetaostdipp och stekt svamp med en senaps- och honungssås. Eftersom vi inte fått nog gick vi vidare med varmrätter som bestod av grillad tonfisk, skaldjurspasta, fisksoppa och ugnsbakad kyckling med svamp och bacon. Allt sköljdes ner med vin och slutligen bjöd de på efterrätt som bestod av lite chokladmousse och pannacotta. Mycket mätta och belåtna rullade vi bort till gummibåten och tog oss ut till Fragancia igen. Vid det här laget var klockan över sju och solen var på väg ner bakom berget. Vi badade en stund och satt sedan och hängde i sittbrunn ganska trötta och slitna. Så småningom kom det fram lite drinkar och chips. Trots att vi bestämt oss för att komma i säng tidigt var samtalen snart i gång och på något mirakulöst sätt lyckades klockan bli närmare ett innan vi slutligen utmattade kröp till kojs.
Besättning: Katarina Wiberg Hedman, Göran Wiberg, Tommy Bagari, Lisbeth Sörman
Distans: 17,7 NM.
Nidri 2018-07-18
Idag ska det blåsa upp rejält och vi beslutade oss för att stanna kvar i Nidri en natt till. Efter en smaskig frukost i båten och ett dopp skjutsade Göran in Lisbeth och Tommy till stan. Vi bestämde oss för att vara kvar i båten, för säkerhets skull. Vi pysslade lite, badade och läste – Ingen vind. Vi åt lunch, diskade och plockade undan, läste lite till – Ingen vind. Vi badade igen, tog en tupplur och läste lite till – Ingen vind. Till slut gav vi upp och tog oss in till Nidri där vi mötte upp Lisbeth och Tommy på Ikaros. Katarina och Lisbeth tog en tur på stan och kikade i affärer. Sedan var det dags för middag. Vi siktade in oss på ett ställe vi hittat på Google som heter Pinewood. Det var en bit att gå, men väl värt besöket. Borden stod nästan direkt på stranden och utsikten var hänförande och maten ypperlig. Eftersom vi tycker att vi hittat ett bra koncept bestämde vi oss för att helt skippa varmrätterna och beställde in två förrätter var och sedan delade vi på allt. Efter ett par timmars ätande och drickande var vi redigt mätta och promenerade tillbaka till gummibåten och tog oss till Fragancia över ett kavlugnt hav. Det blev ett nattdopp, en drink i sittbrunn och som vanligt hann klockan bli rätt mycket innan vi slutligen kom i säng.
Besättning: Katarina Wiberg Hedman, Göran Wiberg, Tommy Bagari, Lisbeth Sörman
Distans: 0 NM
Preveza 2018-07-19
Det ska blåsa rejält idag också, men nu orkar vi inte vara kvar längre utan bestämde oss för att ge oss iväg. Lisbeth och Tommy borde vara hyfsat härdade sjömän vid detta laget och ska säkert klara en guppig färd ett par timmar. Vi satte på kaffevatten innan vi gav oss av och hade en tanke om att stanna i Havreviken för att äta frukost. Väl ute på havet, utanför Nidri insåg vi att det nog hade blåst en hel del och dessutom blåste det upp mer och mer. Vi skippade därför Havreviken och gick upp mot Lefkaskanal. Vi prickade in broöppningen bra och gav oss ut på andra sidan. Här var sjön betydligt högre och det blåste upp mot 8-10 m/s, men fina och bra vindar så vi drog ut förseglet och kunde segla riktigt bra upp mot Preveza. Seglingen gjorde också att det inte blev lika stampigt som när vi gick för motor och vi surfade fram på vågorna. Vi kunde segla en bra bit in i Prevezas hamninlopp innan vi drog in seglen. Vi släppte ankaret i Hospital Bay där vi legat tidigare. Väl framme tog vi ett dopp, för att sedan ta oss in till stan med gummibåten. Vi tog en promenad längs hamnen och åt lunch på ett litet gyrosställe vid vattnet. Under lunchen iakttog vi en sköldpadda som med jämna mellanrum stack upp huvudet i vattnet, dök, simmade en bit och stack sedan upp huvudet igen. Efter lunchen fortsatte vi promenaden bort mot stränderna och på en av dom lade vi beslag på ett par solstolar. Tommy fortsatte promenaden medan Lisbeth, Göran och Katarina beställde lite dricka och tog sig ett dopp. Tommy kom tillbaka och badad även han innan vi tog oss tillbaka mot stan i lugn takt. Göran fick plötsligt en liten kris som innebar att vi var tvungna att stanna på en mysig liten taverna längs vägen. Lite mer dricka och lite smårätter som sig bör till drinken, innan vi gick vidare. Katarina och Lisbeth tog en sväng och stan och shoppade lite sedan mötte vi upp Marina, Roger och Jess nere på Posto café. Vi tog ett par drinkar och satt och pratade innan vi knallade iväg för att äta middag på Deli bar som drivs av svenske Patrik. Väldigt god mat och trevliga samtal. Vi avslutade kvällen i en av de små gränderna med en drink innan vi tog oss tillbaka ner till fiskehamnen tillsammans med Jess. Han gick hem till sig och vi tog oss ner i gummibåten och ut till Fragancia. Ett sedvanligt nattdopp och på något märkligt sätt hade klockan hunnit bli nästan halv tre på natten innan vi slutligen gick och lade oss.
Besättning: Katarina Wiberg Hedman, Göran Wiberg, Tommy Bagari, Lisbeth Sörman
Distans: 16,3 NM
Preveza 2018-07-20
Idag är det fredag och det blev en sen frukost i sittbrunn innan vi tog oss i land. Vi har fått låna Marinas bil och tänkte att vi skulle åka iväg på en liten utflykt. Vi rullade norrut längs kusten och efter knappt en timme var vi framme i Parga. Vi parkerade bilen och promenerade ner mot stan. Parga må vara ett charterresmål, men är en fantastisk vacker liten stad som klättrar upp mot sluttningarna, med makalöst turkosfärgat vatten och om man tar sig upp till det gamla venetianska kastellet är utsikten hänförande. Vi spenderade några timmar i Parga med promenader, shopping och avslutade med en lunch innan det var dags att åka tillbaka till Preveza. Först tänkte vi stanna på en av de fantastiska stränderna utanför Preveza för att bada, men kom slutligen fram till att det är bra mycket skönare att bada från båten. Så blev det. Ett skönt bad i viken som avslutades med dusch och tvättning av hår. Sedan tog vi oss tillbaka stan, beställde en taxi och tog oss till Marinas lägenhet för en drink. Vi gick över gatan och åt vår middag på Mariposa. Fantastisk god mat även denna gång. Roger berättade om tragisk händelse som inträffat dagen innan. En tysk familj som nyligen köpt en stor segelbåt och var tämligen oerfarna seglare var på väg in mot Prevezas hamn när gummibåten slet sig. Mannen kastade sig i vattnet för att rädda båten – Vilket är det absolut sämsta man kan göra i sådan situation – Detta resulterade i att han drunknade i de förrädiska strömmarna utanför hamnen. Kvar är två små barn utan sin pappa och en kvinna som förlorat sin livskamrat. Så sorgligt och det hela lade lite sorti på kvällen. Slutligen tackade vi Roger och Marina för en trevlig kväll och tog en promenad tillbaka mot båten med ett litet stopp längs vägen. Vi tog oss i gummibåten och ut till Fragancia. Vi satt en stund i sittbrunn och småpratade innan vi gick och lade oss när klockan blivit nästan tre på morgonen. Märkligt vad fort tiden går när man har trevligt.
Besättning: Katarina Wiberg Hedman, Göran Wiberg, Tommy Bagari, Lisbeth Sörman
Distans: 0 NM
Preveza 2018-07-21
Idag ska Tommy och Lisbeth mönstra av. På morgonen gick vi in i Prevezas marina där vi beställt plats dagen innan. Ganska skönt att lägga till med det som kallas lazy line som är en lina som sitter fast i botten och bryggan och som används istället för ankare. Fri tillgång till färskt vatten, landström, toaletter och duschar kan ibland vara värt drygt 200 kr för en natt. Eftersom frukosten är slut i båten så beslutade vi oss för att ta en promenad upp till Posto café där vi fick en smaskig frukost och dessutom fick med den tvätt Katarina lämnat in kvällen innan. Jess var vänlig nog att hjälpa oss att fylla på bränsle genom att använda hans extradunkar som han alltid har i båten. Sedan tog Göran och Jess Marinas bil till macken och fyllde upp dunkarna, bilen samt dunken till gummibåten, vilket blev väldigt mycket billigare än att tanka vid någon av marinorna. Lisbeth och Tommy tog en promenad för att ta sig ett dopp medan Katarina och Göran städade båten och fyllde upp vattentankarna. Katarina tog sedan en promenad upp på stan och tog en liten shoppingrunda med Lisbeth. Vi strålade samman med Tommy och så småningom Jess och Göran på en av tavernorna och åt en tidig middag innan det var dags för Tommy och Lisbeth att gå till båten och packa. Vi sågs på Posto café dit taxin kom och hämtade upp dom för vidare färd med flyg till Sverige. En trevlig vecka var över med härliga bad, promenader och upplevelser och inte minst intressanta och roliga samtal med mycket skratt. Tack kära ni för att ni var med och förgyllde vår tillvaro!
Katarina, Jess och Göran satt kvar och pratade ett par timmar innan vi gick tillbaka till båten och bjöd Jess på en whiskey medan vi väntade på att nästa gäster skulle anlända. Cirka 21.45 kom Kid och Barbro och mönstrade på för en vecka tillsammans med oss. Vi tog en promenad upp på stan så att Kid och Barbro fick lite mat i sig på the little Mermaid, innan vi gick tillbaka till båten så de fick bädda och plocka upp. Till slut kom vi i säng och klockan lyckades bli över ett även denna kväll.
Besättning: Katarina Wiberg Hedman, Göran Wiberg. Avmönstring: Tommy Bagari, Lisbeth Sörman. Påmönstring: Kid Lindberg, Barbro Lindberg
Distans: 0,1 NM
Tommy Bagaris Film från Seglingen i Grekland 2018
Markoubukten 2018-07-22
Vi sov ut och gick sedan upp på stan för att äta frukost eftersom det fortfarande inte finns någon frukost i båten och framförallt inget kaffe. Posto café är stängt på söndagar så vi knallade iväg till nästa bar där de egentligen inte har någon direkt frukost utan bara toast och apelsinjuice och, framförallt, kaffe. De var vänliga nog att dessutom fixa lite stekt ägg och omelett så vi blev ordentligt mätta. Klockan 11.00 hade vi gjort upp Jess att vi skulle byta ut vår tomma gasoltub mot en av hans fulla. Vi har noterat att Jess är en väldigt ordningsam person och ganska noga med tider så Göran skyndade i förväg för att inte komma för sent. Efter frukost och byte av gasoltub dök Marina och Roger upp med bilen. Katarina, Barbro och Jess gav sig iväg till Lidl för lite inköp medan Kid och kapten Göran tog upp och gjorde ren gummibåten samt gjorde klart för avfärd. Vi hjälptes åt att få in alla matvaror i båten och gick sedan iväg till Jess för att säga hej då och få lite tips på bra ställen att åka till. Vi blev sittande en stund och Jess bjöd på en öl. Tyvärr spillde en av Fragancias besättningsmän ut sin öl i Jess prydliga och välstädade båt. Av hänsyn till besättningsmannens personliga integritet avslöjas inte identiteten i denna logg. Till slut var vi klara att ge oss av. Vi beslutade att testa ett av Jess tips och ge oss längre in i bukten Amvrakikos som påminner om en stor insjö. Vi kunde ganska snart hissa segel och hade en stadig vind på cirka 10 m/s som blåste rakt bakifrån. Vi satte fast storseglet med en prevent så att vi kunde få ut seglen åt varsitt håll och sedan vara det bara att svischa fram i 7 knop. Så småningom skulle vi ändra riktning, vinden mojnade och vi tog ner seglen. Vi kom fram till den lilla viken och kunde ta oss ganska långt in. Vi låg väl skyddade från alla vindar och hade sällskap av ett fåtal båtar. Ner med ankaret och sedan var det bara att bada, få i sig en sen lunch och ta det lugnt i sittbrunn ett tag. Vi badade lite till innan solen till slut gick ner och det var dags för en sen middag. Kapten Göran fick bjuda på sin (läs Niklas) berömda Tortellini med sallad som sköljdes ner med vin. Övriga besättningen var mycket nöjda. Det var en mycket vacker och still kväll med ett klart månsken. Kvällen avslutades med ett dopp i ljummet vatten som glittrade av mareld. Till slut kom vi i säng och tänka sig klockan var nästan 01.00.
Besättning: Katarina Wiberg Hedman, Göran Wiberg, Kid Lindberg, Barbro Lindberg
Distans: 8,3 NM
Amfilochia 2018-07-23
Vi sov ut och tog ett morgondopp innan det var dags för frukost i sittbrunn. Vi har beslutat oss för att ta oss till staden Amfilochia som ligger allra längst in i sydöstra hörnet av bukten. Vi gav oss iväg och kunde ganska snart hissa segel och fick en fantastisk fin segling med vinden in snett bakifrån. Segling när den är som allra bäst. Vi var framme sent på eftermiddagen och hade då noterat att vi inte sett några segelbåtar på väldigt länge. När vi tog oss in i hamnen stod det klart att vi var den enda segelbåten, ja till och med den enda fritidsbåten – Hmmm. Vi släppte ankaret ganska långt in i hamnen, åt en sen lunch och gjorde i ordning båten. Barbro fick syn på en sköldpadda alldeles intill båten som stack upp huvudet, såg sig omkring och sedan rofyllt simmade vidare. Vi har haft gummibåten på däck, så den släppte vi ner i vattnet, men bestämde oss för att vänta med att sätta på motorn tills vi skulle in till land. Staden såg ganska trevlig ut och vi såg en hel del tavernor längs hamnpromenaden. Det var ganska molnigt hela dagen och kom till och med några regnstänk, vilket inte hör till vanligheten den här årstiden. Under tiden vi fixade med båten växte dessutom en del riktigt mörka moln upp i horisonten och nu kom inte bara några regnstänk utan rejäla regnskurar. Vi fällde upp sprayhooden och kurade ihop oss i sittbrunn och väntade. Fram mot kvällen började det mullra oroväckande och ganska snart hade vi ett rejält åskväder över oss. Vi insåg ganska snart att någon taverna skulle det knappast bli. Vi satte på alla instrument och satte på batteriet till motorn, redo att köra igång motorn om vinden skulle tillta. Till slut avlöste den ena blixten den andra och det dundrade oavbrutet i bukten samtidigt som regnet vräkte ner, men det blåste inte upp – Tack och lov. Vi satt och kurade och hade för säkerhets skull tagit på oss flytvästarna, OM blixten skulle slå ner i masten och vi skulle vara tvungna att lämna båten hastigt. Kan tyckas överdrivet dramatiskt, men då när vi satt där i sittbrunn ständigt upplyst av alla blixtarna, kändes det som det mest logiska och vettiga att göra i den situationen. Sedan var det bara att vänta. Vid 22-tiden hade det dragit bort så pass att vi enbart såg blixtarna som lyste upp himlen, men kunde inte höra någon åska. Göran fixade lite varma mackor till sig själv, Katarina och Kid medan Barbro tog lite gröt. Efter någon halvtimme gick Barbro och lade sig och vi andra satt uppe och väntade en stund till. Precis när Kid var på väg att lägga sig och vi tyckte att det nog var över så kom såväl blixtar som åska rullande in över stan igen. Det blev inte lika intensivt som tidigare på kvällen och efter en halvtimme hade det avtagit helt och även kapten och Katarina kunde krypa till kojs efter en lite väl intensiv och spännande dag.
Besättning: Katarina Wiberg Hedman, Göran Wiberg, Kid Lindberg, Barbro Lindberg
Distans: 15 NM
Vlikhobukten 2018-07-24
Vi ställde klockan på 07.00. Packade ihop och gav oss sedan iväg. Det var fortfarande mulet, men solen tittade fram här och där. Vi hade bestämt oss för att ge oss iväg söderut efter att ha studerat diverse vädersajter och appar, varav flera av de varnade för mer åska. I det område vi befann oss skulle det åska onsdag och torsdag, medan det på Lefkas skulle åska torsdag och eventuellt fredag. När vi gett oss av läste vi om de fruktansvärda bränder som rasar utanför Aten och alla de människor som dött på fruktansvärda sätt. Greklands premiärminister har utlyst landssorg och vi känner starkt med grekiska folket och framförallt offrens familjer.
Det var ingen vind över huvudtaget så vi tuffade på för motor genom sjön. Det var ganska kyligt och vi fick för första gången sätta på oss tjocka tröjor, men ganska snart sprack molnen upp helt och solen tittade fram. Vattnet låg spegelblankt och landskapet var otroligt vackert. Plötsligt fick vi syn på en flock delfiner kanske 100 meter från båten och en var så nära som 30 meter från oss. Ganska snart såg vi ytterligare en flock och innan vi kommit ut ur bukten hade vi sett 4-5 flockar med delfiner. Tyvärr var samtliga på väldigt långt avstånd, men vad gör det. Det är fantastiska djur och det är en upplevelse att se dem i sin naturliga miljö på det här sättet. Ganska nöjda med både delfiner och sköldpaddor passerade vi Preveza och lämnade Amvrakikosbukten för den här gången. Vi satte kurs söderut och fick in vinden från väster så vi drog ut förseglet och kunde segla en stund. Det var inte några starka vindar, men rejäla dyningar som gjorde att båten rullade framåt och åt sidorna så det blev stört omöjligt att göra så mycket mer än att sitta och hålla i sig i sittbrunn. Så småningom tyckte vi det gick alldeles för långsamt och var rädda att vi skulle missa broöppningen på Lefkas så vi rullade in och startade motorn. Vi kom precis i rätt tid och kunde sakta stäva fram genom Lefkas kanal. Väl ute på andra sidan, strax efter hamninloppet tog vi av västerut en liten bit och släppte ankaret för ett välförtjänt dopp. Vid det här laget var det samma gamla vanliga stekheta, molnfria himmel som vi är vana vid och vi har inte badat på två dagar så det kändes ljuvligt, men lite kallt. Kapten Göran fixade lunch med assistans av Kid och vi en åt en god fetaostomelett med sallad som sköljdes ner med lite vin. Sedan var det dags att ge sig av igen. Vi hade en ganska bra nordvästlig vind som vi fick in bakifrån och hissade segel. Lite knivigt var det att försöka ta sig fram åt någorlunda rätt håll, men det är rätt skönt så det var definitivt värt det även om vi fick ge upp efter någon dryg timme när vi närmade oss Nidri. Vi puttrade förbi stan och gick in i Vlikhobukten där vi släppte ner ankaret. Vi tog ett dopp. Gjorde i ordning allt i båten och slappade några timmar innan det var dags för drink i sittbrunn, ytterligare ett dopp för Katarina och sedan trängde vi ihop oss i gummibåten och gav oss in till restaurang Elena som Göran och Katarina besökte förra året. Alla blev väldigt nöjda även denna gång. God mat, lite spontan grekisk dans och trevlig service gör att vi med all säkerhet kommer att återkomma. Med lite stöd och hjälp från personalen på Elena kom vi i gummibåten och puttrade ut till Fragancia. Det hade blivit lite för mycket ouzo för somliga, vilket gjorde det till en utmaning att komma ur gummibåten. På tredje försöket lyckades det – För att undvika spekulationer, men ändå skydda våra besättningsmedlemmars personliga integritet, kan vi fastställa att kapten Göran var oskyldig denna gång. Det puffades lite cigarr på fördäck och pratades en stund sittbrunn innan Katarina gav upp och lade sig och som vanligt hann klockan bli närmare 01.00 innan lugnet lade sig på Fragancia.
Besättning: Katarina Wiberg Hedman, Göran Wiberg, Kid Lindberg, Barbro Lindberg
Distans: 34,6 NM
Tranquil Bay 2018-07-25
Stora delar av besättningen sov ovanligt länge idag. Vi åt sen frukost i sittbrunn och bestämde oss sedan för att ta en dagsutflykt för att sedan lägga oss i bukten utanför Nidri. Sagt och gjort, vi drog upp ankaret och gav oss iväg. Först in till Nidri där Katarina släpptes av för att handla lite. Kid hämtade sedan upp henne med gummibåten och vi gav oss av. Vi följde Lefkas kust söderut och även om vi sett den kustremsan många gånger förut så har vi aldrig gått så nära och vi kan bara konstatera att det är väldigt vackert och finns en hel del små fina vikar att lägga till i. Vi siktade in oss på ett ställe där Kid och Barbro var förra året. En vik med badstrand, camping och ett par tavernor. Efter cirka 30 minuters motorgång var vi framme i viken Desimo. Det låg ett par båtar för ankare i viken. Det blåste en del och vinden kom från sydost, det vill säga rakt in i viken så det var lite vågskvalp, men inga problem att få ner ankaret och sedan låg vi och beundrade den vackra viken. Vattnet var fantastiskt klart och skiftade i turkos och klarblått. De gröna bergen sträckte sig högt mot himlen runt viken och på den norra sidan låg en grotta i vattenmynningen. Vi slöade i båten en stund, låg och läste, skrev loggbok med mera. Ingen var så jättesugen på ett bad eftersom det fortfarande blåste svalt. Så småningom packade vi in oss i gummibåten och åkte in till land. Vi tog den närmaste tavernan som hade ett ovanligt stort utbud av maträtter. Vi njöt av lunchen, lite vin och öl och avslutade med kaffe och glass innan vi gav oss tillbaka till Fragancia. Vid det här laget hade vinden vridit och vågorna försvunnit. Vi tog en skönt dopp i det klara vattnet, drog upp ankaret och gav oss tillbaka mot Nidri igen. Vi har lusläst alla vädersajter och väderrapporter som vi kan hitta och får väldigt olika besked, men det verkar som om det kan bli regn och åska i morgon så vi har bestämt oss för att lita på det och krypa in i Tranquil Bay utanför Nidri och se vad som händer. Väl framme i viken lade vi oss först på svaj en bit in i bukten, men vi kom alldeles för nära de andra båtarna. Vi drog upp ankaret igen och bestämde oss för att lägga oss med linor mot land. Ner med ankaret igen och Kid hoppade i för att sätta fast linorna. Barbro påpekade lite försynt att han kanske skulle ta av sig solglasögonen innan han dök i, men det behövdes inte ansåg han. Med facit i hand kan vi alla konstatera att han borde lyssnat på sin fru eftersom han numera är utan solglasögon. Vi fixade lite i båten, diskade och plockade undan innan det var dags för drinken i sittbrunn. Sedan äntrade vi alla gummibåten och gav oss av in till Nidri. Vi tog en promenad till Maistrali och åt en god middag hos Giorgio och Katerina. Alltid lika trevligt att träffa dom. Vi strosade en stund längs shoppinggatan. Katarina handlade lite och sedan tog vi en drink på Ikaros innan vi puttrade ut till Fragancia igen. Det blev en sängfösare för 75 % av besättningen innan vi till slut kom i säng vid cirka 01.30.
Besättning: Katarina Wiberg Hedman, Göran Wiberg, Kid Lindberg, Barbro Lindberg
Distans: 7,1 NM
Tranquil Bay 2018-07-26
Vi sov ut och åt frukost i sittbrunn och sedan har vi inte gjort någonting på hela dagen så egentligen skulle dagens uppdatering kunna sluta här, men vi siktar in oss på de små detaljerna. Det som gör att vi har så fantastiskt här nere. Till exempel sköna bad i smaragdgrönt vatten som känns mjukt och lent mot kroppen. Eller sköna stunder i solen på fördäck när man är lagom avkyld och ägnar en stund åt en bra bok, tills man känner hur ögonlocken blir tunga och vaknar plötsligt av sina egna snarkningar. Eller stunden när solen går ner bakom berget och målar himlen och havet i rosa guldaktigt ljus. Det är sådana ögonblick, de stunderna som vi tar med hem och plockar fram på vintern när det är kallt, mörkt och slaskigt hemma. Idag har vi alltså ägnat åt att samla på oss sådana ögonblick. Vi har badat, solat, läst, sovit, badat lite till och avslutade kvällen i sittbrunn efter intag av en delikat middag som kapten Göran tillagade, om vi åt tortellini? – Japp! Lika gott som vanligt… Det blev en ovanligt tidig kväll och vi lade oss strax före midnatt.
Besättning: Katarina Wiberg Hedman, Göran Wiberg, Kid Lindberg, Barbro Lindberg
Distans: 0 NM
Nidri 2018-07-27
Idag är det dags för utflykter igen. Vi gjorde loss och gav oss iväg direkt efter att vi vaknat och satte kurs mot Skorpios, familjen Onassis ö. Numera hyrs den ut till en rysk oljemagnat (enligt rykten åtminstone) och stora delar av ön och vattnet runt om är avspärrat, men på södra sidan finns en vacker liten vik med ett litet vitt stenhus på stranden där man kan ankra. Det är Jackie Onassis strandhus som numera är övergivet och inte används. Här får båtar lägga till och det är tillåtet att gå upp på stranden, men ett staket avskärmar det lilla huset och resten av ön. Vattnet är kristallklart och vackert turkosfärgat. När vi kom låg en annan segelbåt precis vid stranden. Vi släppte ankaret en bit bort och gjorde i ordning frukost. Det smakade ypperligt, särskilt med den vackra omgivningen. Under tiden vi åt kom en av alla vakter som patrullerar runt ön. Han åkte fram till oss och vinkade glatt, innan vände och åkte iväg igen. Vi antog att han bara ville kolla upp oss lite och markera sin närvaro. Snart kom det ytterligare segelbåtar. Bland annat en italiensk båt som tänkte dra linor till land, men de hann inte mer än sätta fast linan runt klippan så dök det upp en vakt ur skogen som vänligt, men bestämt talade om att det inte var tillåtet att dra linor i land, utan enbart att ankra. Han stod kvar tills han såg att de drog tillbaka linan till båten och försvann sedan upp i skogen igen. Det är inte utan att man undrade hur många vakter som gömde sig där uppe i skogen och iakttog oss noggrant. Efter frukosten blev det blev ett dopp och lite solande på däck. Under tiden började den sydostliga vinden blåsa något och det visade sig att vi inte släppt ankaret med tillräckligt marginal från klipporna. Till slut gav vi upp och drog upp ankaret och gav oss av. Vi smög fram längs Skorpios kust så nära det gick att komma avspärrningarna i vattnet väl medvetna om att vi troligen var iakttagna av vakter som var beredda att slänga sig i en snabb motorbåt och mota bort oss om vi blev allt för påflugna. Det är en vacker ö med stora välskötta sluttningar som nästan ser som parker. Man anar ett och annat lyxigt strandhus, men själva huvudbyggnaden ligger mitt på ön långt från insyn från vattnet. Så småningom gav vi upp och åkte till Skorpios lilla systerö där vi hittade en annan liten mysig vik på norra sidan. Där låg vi ett par timmar, badade och åt lunch. Så småningom packade vi hop och åkte bort till macken som ligger norr om Nidri för att fylla på bränsle och vatten. Väl tillbaka i Nidri hade klockan hunnit bli mycket. Vi ankrade i viken och sedan gav sig Barbro och Kid in till land med gummibåten och köpte lite prosecco och chips. Vi tog en drink i sittbrunn och tog sedan gummibåten in till land. Kid tog befälet, vilket resulterade i att vi irrade runt i den ena viken efter den andra och letade efter en jättebra brygga som de varit vid tidigare. Tredje lilla viken hittade vi till slut rätt och efter lite krångel fick vi till gå i land. Vi bestämde oss för att äta middag på en kinarestaurang som ligger i utkanten av stan. Vi hade tur och fick ett bra bord nära vattnet där vi hade fin utsikt över viken och dessutom över himlen och kunde tydligt följa alla stegen av månförmörkelsen som pågick under hela kvällen. Maten var mycket god och servicen jättebra. Mätta och belåtna tog vi gummibåten tillbaka till Fragancia och satt och beundrade blodmånen som syntes extremt tydligt från båten. Så småningom tog den långa dagen ut sin rätt och vi kröp till kojs strax efter midnatt.
Besättning: Katarina Wiberg Hedman, Göran Wiberg, Kid Lindberg, Barbro Lindberg
Distans: 7,2 NM
Nidri 2018-07-28
Idag ska kapten Göran och Katarina mönstra av. Vi såg en ledig plats vid kajen i Nidri och plockade ihop efter en snabb frukost i sittbrunn. Göran gjorde en perfekt inbackning och vi låg snart tryggt i hamnen mitt emellan två gigantiska träskutor som fick Fragancia att se ut som en liten gummibåt i jämförelse. Barbro och Kid tog en promenad medan Katarina och Göran packade och städade efter sig. Sedan blev det en lunch/mellanmål på Ikaros innan vi gick bort till stranden för att njuta en stund av solen och sköna bad. Vi tog våra sista bad i medelhavet för denna gång och gick tillbaka till båten och gjorde oss i ordning. Vi tog med vår packning tillbaka till kinarestaurangen och åt en tidig middag innan taxin kom och hämtade oss. Vi sa hej då till Kid och Barbro och till Grekland för denna gång.
Besättning: Katarina Wiberg Hedman, Göran Wiberg, Kid Lindberg, Barbro Lindberg
gitarrhjalten 
Lämna en kommentar